Emotionellt stöd - obetalt arbete?

Kan det vara så att många av oss går runt och är trötta för att vi inte förstår hur mycket kraft det obetalda arbetet tar av oss. Och nu tänker vi inte på det praktiska obetalda arbetet - utan det emotionella och relationerna arbetet. 

Hur kommer det sig att det emotionella arbetet har så låg status? Hur kommer det sig att vi inte förstår att det också är ett jobb som behöver göras för att familjer och samhället ska fungera - precis som lönearbete. 

Och hur kommer det sig att det är så svårt att sätta gränser, även när det stödet vi erbjuder knaprar sig in på de sista procenten på batteriet?